Den bästa tiden på året står inför dörren. Högsommar med sol, bad och lata tider är visserligen fint, men inget slår de skördetider som snart väntar. Under sensommaren/hösten när trädgårdens grönsaker, frukter och bär så tydligt visar att de vill bli omhändertagna och uppätna är det svårt att inte ge gehör och falla för trycket.
Oavsett om man har en trädgård eller inte så finns det fantastiska möjligheter att ta del av naturens givmildhet. Det är bara att leta sig ut och hämta in några av alla gåvor som finns att få i skogen. Där vi bor är det ännu lite tidigt för lingon och svamp, men blåbären har precis börjat mogna nog för att räcka till en ljuvlig paj eller två. Nu nöjer vi oss med att finplocka någon liter då och då, men om ett par veckor ska vi håva in hink efter hink och fylla frysarna med dessa skatter. Det är inte bara en underbar känsla att kunna plocka, spara och äta litervis med nyttiga blåbär, utan även fantastiskt att vistas i skogen på det här viset.
Det är alltid härligt att vara i naturen, men jag tycker att det är en extra tjusning när jag samtidigt får speja efter bär eller svamp. Jag antar att det är urmänniskan inom mig som får komma till utryck lite extra när planlös vandring byts ut mot strategiskt insamlande.
Nästa generation lär sig plocka blåbär så som man ska, ett bär i hinken och tio i munnen!
Om du gillar att plocka bär och svamp vet du vad jag pratar om. Om du tillhör skaran som inte ser tjusningen i detta kan du kanske behöva lite extra motivation. Det kan jag erbjuda med nedanstående recept på blåbärspaj. Det är nämligen förbjudet att använda köpta bär, så bara den som inhämtat sina egna får testa. Jag lovar att det är värt det!
Du behöver
Ca 4 dl blåbär (som du plockat själv alltså).
50 gram smör.
1,5 dl mandelmjöl.
0,5 dl riven kokos.
8 st hela sötmandlar.
1 krm vaniljpulver (från äkta vanilj).
4 urkärnade dadlar (fler dadlar ger naturligtvis sötare paj).
Så här gör du
Sätt ugnen på 185 grader
Lägg blåbären i en lagom stor form. Bären ska täcka botten.
Mixa övriga ingredienser i en matberedare tills det blir en smet som drar ihop sig till en klump.
Fördela smeten i små klickar över blåbären.
Grädda mitt i ugnen i ca 15 minuter.
OBS! Håll koll på pajen under gräddningen och lägg på en bit aluminiumfolie om den verkar bli bränd.
Förra veckan berättade jag om min idé att lägga Jakost i kaffet som ett substitut för den riktiga varianten av fettkaffe (baserat på Jaksmör och te). Jag tänkte att det skulle bli som en variant av kaffeost som är populärt i de norra delarna av Sverige, Finland och Norge.
Dessvärre måste jag meddela att den här blandningen inte blir någon ny global hit likt den Dave Asprey kan stoltsera med. Kaffet smakade fantastiskt för sig själv och så gjorde även Jakosten som mina svärföräldrar tagit med hem från Nepal. Klart är dock att två goda saker var för sig inte alltid passar ihop. Jag nöjer mig med att beskriva smakupplevelsen som….otrevlig!
Efter första klunken bestämde jag mig genast för att hålla mig till de beprövade varianterna av fettkaffe och kaffeost. Därför beställde jag hem en flaska Brain Octane och googlade för att finna kaffeost (för nu hade jag blivit sugen på den delikatessen också). Jag hittade några butiker som sålde men det verkade lätt att göra egen. Så fick det bli.
Receptet är enkelt. Du behöver bara:
2 liter standardmjölk. (Ska väl egentligen vara råmjölk, men det hade jag ingen. Dock valde jag den fetaste, ohomogeniserade mjölken jag kunde hitta).
1/2 dl vispgrädde.
2 tsk ostlöpe (finns att köpa på Apoteket).
Så här gör du:
Blanda mjölken och grädden i en kastrull och värm till 37 grader.
Ta bort kastrullen från plattan och blanda i ostlöpen.
Låt kastrullen stå tills gräddmjölken stelnat (ca 30-40 min).
Ta en hålslev och rör försiktigt runt i kastrullen samtidigt som du värmer upp blandningen på nytt.
Värm sakta och fös in osten till en boll i mitten.
När du når punkten just innan vätskan kokar drar du bort kastrullen från plattan. Det ska INTE koka.
Lägg osten i någon slags sil, filter, nät etc. och pressa ur all vätska (vassle).
Ställ på en tyngd och låt stå någon timme tills all vassle är borta och osten är torr.
Sätt ugnen på 200 grader.
Lägg osten i en form som gör att osten blir ca 3 cm hög.
Grädda till den fått lite färg.
Låt svalna i aluminiumfolie.
Ät genom att strimla osten i skivor, lägg i kaffekoppen och häll på kaffe.
Inga toppenbilder men de beskriver delar av processen.
Här ser man hur ”ostbollen” tar form vid uppvärmning nr 2.Vasslen silas bort.
Jag slängde på tyngder som fanns tillgängliga (lägg lite plastfolie på osten för att skydda från bakterier).Färdig! Smakar bättre än det ser ut.
Jag vet att detta kan låta knäppt, men det är faktiskt riktigt gott. Lite som att äta halloumi fast utan salt och med kaffe (som om den beskrivningen kan vara till någon hjälp). Testa själv!
Jag vill att maten jag äter ska vara god och samtidigt innehålla näring som är bra för mig. Dessa önskemål uppfylls automatiskt när jag håller mig till en kosthållning som utgår från Primala principer. En Primal kosthållning för även med sig ett minskat sötsug, eftersom blodsockret inte behöver åka berg- och dalbana när man mest äter en stor andel nyttiga fetter, protein från animaliska produkter och kolhydrater från grönsaker, frukt och bär. Ibland vill jag dock äta någonting som inte kan räknas in i ”nödvändig mat” utan snarare hamnar i fika-kategorin. Ibland vill jag äta något bara för att det är gott.
Tidigare när jag åt mejeriprodukter föll alltid mitt val på bär med grädde, vilket smakmässigt kan mäta sig med vilken bakelse som helst utan att innehålla massa tok. Numera när mitt intag av mejeriprodukter är högst begränsat (undantaget smör) har jag hittat en ny favorit. Det är ett klassiskt bakverk som väcker liv i minnen från barndomen då mormor lastade fram högvis av denna delikatess så fort det var dags för fika. I dagens recept är ingredienserna något annorlunda än då mormor bakade, men smaken är nog så bra. Säg hej till den moderna kokostoppen!
För att tillreda detta fantastiska bakverk behöver du:
200 gram riven kokos.
2-3 ägg (beror lite på äggens storlek).
50 gram smör.
1 kryddmått vaniljpulver.
3 teskedar honung (valfritt).
Så här gör du:
Sätt ugnen på 180 grader.
Smält smöret i en kastrull.
Blanda ägg, kokos, vaniljpulver och eventuellt honung i en bunke.
Häll över smöret i bunken och rör om till en smet.
Klicka ut toppar på en plåt med bakplåtspapper.
Grädda i ca 10-12 minuter tills topparna fått lite färg.
Nu är det bara att duka för fika och avnjuta de små godbitarna med måtta. Även om varje ingrediens faller inom kategorin Primal/paleo och enskilt kan uppvisa en hel del hälsofördelar, är det inte helt naturligt att blanda dem till en smet och grädda. Tugga därför sakta och njut av varje bit, men sluka inte hela plåten på en gång.
Vid det här laget har du kanske uppmärksammat att magen och tarmen har en otroligt stor betydelse för vår hälsa. Det är sedan länge känt att ca 70 % av vårt immunförsvar sitter i mag-tarmkanalen vilket i sig indikerar att en hälsosam sådan är av högsta vikt. På senare tid har forskarna även kunnat visa att bakterierna i mag-tarmkanalen har ett finger med i det mesta som händer i kroppen, allt från att reglera ämnesomsättningen till att påverka tillväxten av hjärnceller. Det är numera även klarlagt att det finns en direkt koppling mellan magen och hjärnan där magen står för majoriteten av all kommunikation som sker. Vidare är det bevisat att en porös, så kallad läckande tarm, lägger grunden för en mängd autoimmuna sjukdomar och besvär. Mag-tarmkanalen och dess hälsa spelar alltså en central roll för ditt välmående och du bör göra ditt yttersta för att upprätthålla en god sådan.
Det finns en mängd livsstilsåtgärder som kan förbättra mag-tarmhälsan, allt från stressreducering och motion till sömnkvalitet och förbättrad kost. Idag tänkte jag tipsa om ett livsmedel du kan implementera i din kost och med små medel förbättra magens hälsostatus radikalt.
Innan vi går in på det specifika livsmedlet så vill jag poängtera att det inte finns något enskilt livsmedel i världen som kan väga upp en usel kost bestående av raffinerat socker, gluten och processad mat. Det är viktigt att det finns en sund grundstomme för att enskilda superlivsmedel ska kunna göra underverk. En kost som lägger en bra grund för mag-tarmhälsa är den som utgår från paleo/primala principer. Det innebär att du äter naturlig, näringstät och giftfri mat som anpassas efter personliga förutsättningar, syften och mål. Om du har grundstommen på plats kan du bygga på med t.ex. benbuljong som läker en läckande tarm samt syrade grönsaker som är rika på probiotika.
Probiotika är ett samlingsnamn för goda bakterier som är ett måste för en god mag-tarmhälsa. Det finns bra syrade grönsaker att köpa, även om de kan vara svåra att hitta i din lokala butik. Om du vill köpa dina syrade grönsaker ska du sikta på varianter som är ekologiska och opastöriserade. Dessa hittar du i kyldisken till skillnad från de flesta pastöriserade som står i varma hyllor och inte är lika goda för magen.
DIY
Om du vill göra dina egna syrade grönsaker är surkål bra att börja med. Om du följer nedanstående råd bör du ha en probiotisk bomb klar inom ca 3 veckor.
Det finns en mängd recept på surkål att googla sig till. De flesta innehåller ungefär detsamma, nämligen kål, salt och eventuellt någon krydda som t.ex. kummin. Dock finns det olika idéer om man ska använda vassle eller inte för att få igång fermenteringen. Jag har ännu bara provat att syra utan vassle så det är den metoden jag beskriver nedan.
Du behöver
En lufttät och noggrant rengjord glasburk med lock.
Ekologisk vitkål.
Havssalt utan jod (ca 20-30 gram salt för varje kilo riven vitkål).
Nu kvarstår att vänta i 3 veckor.
Beredning
Riv av ett par hela vitkålsblad att använda som ”lock” senare.
Riv vitkålen med rivjärn, strimla med osthyvel alternativt skär fint.
Väg den strimlade/rivna vitkålen för att beräkna saltmängden (20-30 gram salt/kilo).
Lägg vitkålen i en rejäl bunke och tillsätt saltet.
Nu ska du pressa ur vätskan från vitkålen genom att krama vitkålen med händerna eller stöta med lämpligt verktyg. Observera att vätskan ska bevaras i bunken tillsammans med vitkålen. Om du gör på stora mängder vitkål kan du behöva pressa lite i taget. Var tålmodig och ge dig inte förrän all vätska pressats ur vitkålen.
Lägg över vitkålen och vätskan i din glasburk och pressa ner med händerna. Tryck ner ordentligt så att all vitkål är täckt med vätska. Lämna ett par centimeter med luft längst upp i burken så att det finns utrymme för vitkålen att fermentera (jäsa).
Avsluta med att ta ett helt vitkålsblad (sköljt och rengjort) och lägg som ett lock över den nerpressade rivna vitkålen.
Stäng burken och låt stå mörkt i rumstemperatur under ca 2-3 veckor. Det går att äta surkålen redan efter 3-4 dagar men vänta gärna längre för att fermenteringen ska få riktigt med tid på sig, helst 2-3 veckor.
Öppna och stäng locket snabbt en gång per dag de första dagarna för att släppa på trycket som bildas under fermenteringen.
Om du har tillgång till en matkällare eller skafferi som håller en temperatur på ca 16 grader kan du flytta burken dit efter 2-3 dagar i rumstemperatur. Det är inte nödvändigt för att det ska bli bra, men min upplevelse är att det blir lite godare om burken står lagom varmt under fermenteringen. Har du inte tillgång till ett sådant utrymme så kör du bara på rumstemperatur under hela fermenteringen.
Efter 2-3 veckor (eller så länge du orkat vänta) ställer du burken i kylen.
Ät lite surkål varje dag för att mata din mage med hemmagjord probiotika.
Min Primala kosthållning innebär att jag vräker i mig grönsaker, njuter av ordentligt med kött, fisk, fågel, skaldjur samt att jag äter en del nötter, frön, bär och frukt. Dessa livsmedel utgör basen i min kosthållning och som komplement tillkommer lite mejerier, mest i form av såser och som tillbehör till maten. Lite turkisk yoghurt med pressad citron, salt och peppar är en sås som funkar till det mesta i fisk och salladsväg. Ska jag däremot äta en härligt blodig biff med ugnsrostade grönsaker vill jag inte förstöra den njutningen med en yoghurtbaserad sås, utan då faller mitt val på en klassisk bearnaise.
Det finns en del skapliga bearnaisesåser i välsorterade matbutiker, men de flesta innehåller skräp som tveksamma oljor, smakämnen, glukossirap och e-ämnen. Precis som med leverpastej är det därför bättre att vispa ihop sin egen. Det är betoning på vispa eftersom en lyckad bearnaisesås kräver ett särskilt handlag med vispen (den manuella varianten). Jag har kraschat flertalet bearnaisesåser men när jag väl fått till den är det en njutning för gommen som är svår att slå.
Det finns flera olika skolor när det gäller att vispa ihop sin bearnaisesås men så här gör jag.
Ingredienser 4 portioner:
Ca 250 gram smör.
1 msk gul lök (finhackad).
1 stjälk persilja (finhackad).
2 msk vinäger.
2 msk vatten.
3 st äggulor.
1 tsk krossad dragon.
1 tsk havssalt.
3 st krossade vitpepparkorn.
Tillagning:
Smält smöret och låt det sedan ”sjunka ihop” så att fett och mjölkprotein separerar sig.
Blanda lök, persilja, vinäger, vitpeppar och vatten i en kastrull. Koka upp blandningen och reducera vätskan till hälften. Det här är din lag som ger syra till såsen.
Sila lagen och häll tillbaka i kastrullen.
Ställ kastrullen med lagen i en annan kastrull med lite ångande vatten (vattenbad).
Häll försiktigt i äggulorna i lagen samtidigt som du vispar lugnt och undviker att det blir för mycket skum (lite skum gör inget). Om det är för varmt i lagen finns det risk att äggulorna går ihop så det gäller att ha rätt temperatur.
Nu kommer momentet när du ska droppa/hälla i smöret i äggblandningen samtidigt som du vispar (fortfarande i ett vattenbad). Du ska bara hälla i det fina gula fettet från smöret som ligger överst i kastrullen och inte den vita röran i botten (det är mjölkproteinet). Häll en jämn stråle och vispa som sjutton. Även här är temperaturen viktig så var beredd att dra kastrullen med vattenbadet från eller till spisplattan.
Häll i smör tills såsen tjocknat lagom mycket.
Smaka av med salt och dragon.
Klart!
Det är en konst att vispa sin egen bearnaise, så köp hem rikligt med ägg och smör eftersom risken är stor att den skär sig och du får börja om. När du väl satt det några gånger och hittat rätt i temperatur och mängd kommer du aldrig mer köpa färdig bea. Den hemgjorda är alldeles för god för det!
Alla har vi hört att lever är bland det nyttigaste man kan äta. Ägg och lever brukar vara två råvaror som ständigt återkommer som topp två nyttigaste på diverse hälsolistor. Ägg är jag helt med på att äta och tror att du också kan känna hur det vattnas i munnen när jag säger äggröra och bacon, pannkaka (på mandelmjöl såklart) eller blåbärsglass som faktiskt till stor del innehåller nyttiga ägg (om den är gjord enligt äkta recept vill säga). Men ärligt talat, vem går igång på stekt lever, levergryta eller leverglass? Inte jag i alla fall.
Jag vet inte om skolan ska beskyllas fullt ut för min smakmässigt aviga inställning till lever, men jag minns med avsky hur vi som barn ”tvingades” bita ihop och trycka i oss de torra leverbitarna som serverades i skolmatsalen. Levern i skolan såg otroligt oaptitlig ut och smakade ännu värre i min mun. Trots det åt jag plikttroget min lever som barn så länge jag inte förstod att lärarnas påtryckningar inte var naturlagar jag med all nödvändighet var tvungen att följa. Det kom så en tid när vägran blev ett återkommande inslag i skolan ungefär en gång per månad då lever stod på menyn. I årskurs 5 svor jag en helig ed att aldrig mer låta en leverbit passera mitt matsmältningssystem. Vid 37 års ålder svek jag dock mitt 11-åriga jag och ett nytt leverkapitel öppnade upp sig i mitt liv. Ett kapitel jag vill dela med dig.
2015 föddes vårt första barn, Linnea, och med henne ett nytt sätt att tänka kring hälsosam mat. Nu är det inte bara vuxna i familjen som ska frodas och må bra av maten, utan även en liten människa som växer och utvecklas så det knakar ska ha sin dagliga dos av energi och näringsämnen. I grund och botten har vi en ganska enkel filosofi när det gäller hur Linnea ska få i sig bra näring. Hon ska få amma så länge hon och mamman vill samt få äta samma mat som sina föräldrar. Eftersom vi, hennes föräldrar, äter en Primal kost som består av naturliga, näringstäta och giftfria råvaror är vi trygga i att Linnea får i sig det mesta hon behöver för att utvecklas och må bra.
Amning och en Primal kost lägger en fantastisk grund, men i vissa avseenden krävs ändå lite extra eftertanke. Barn är känsligare än vuxna när det gäller vissa näringsbrister så vi tycker att det är viktigt att ha en strategi som säkerställer att Linnea verkligen får i sig allt hon behöver. Det gäller bland annat D-vitamin, nyttiga fettsyror och järn. Förstnämnda säkerställer vi genom att ge henne droppar med D-vitamin, eller solsken på sked som vi kallar det här hemma. Nyttiga fettsyror får hon i sig från fet fisk och kött från djur som betat gräs, men vi har också valt att tillföra henne lite extra fettsyror via tillskott. Att säkerställa ett tillräckligt stort intag av järn däremot var det som ledde in oss i leverns värld.
Järn har flera viktiga funktioner i kroppen varav en är att fungera som essentiell byggsten i den växande hjärnan. Järnbehovet är som störst under det första levnadsåret. Ett barn föds med ett extra lager järn som räcker ca 4-6 månader (beroende på födselvikt samt om avnavling sker direkt efter födsel eller senare), men därefter finns ett stort värde att introducera järnrik kost¹.
Det var när Linnea blev 6 månader vi började fundera på hur vi skulle tillgodose hennes järnbehov på ett säkert sätt. En lösning vore att ge järnberikade produkter i form av gröt eller välling (som påpassligt dimper ner som smakportioner i brevlådan precis när barnet blir 6 månader). Färdig barnmat baserat på vetestärkelse, majsstärkelse och solrosolja är dock ingenting för vår familj oavsett hur järnberikad den må vara, så det blev till att tänka annorlunda.
Linnea helammade fortfarande vid 6-månaders ålder så det var inga stora mängder mat hon fick i sig vid varje måltid. Därför resonerade vi så att det bästa vore om delar av den mat hon åt innehöll maximalt med järn som hennes kropp kunde ta upp. Jag vet så pass mycket om näringslära att jag inte behöver slå i några tabeller för att ta reda på vilka livsmedel som innehåller mycket järn, så det tog bara en sekund för mig att konstatera att lever skulle läggas till i familjens meny. I nästa sekund slog minnet till med en påminnelse om den vedervärdiga smaken och 11-åringens mycket sunda förnuft att utesluta denna produkt för alltid. 11-åringen i all ära, men nu handlade det om mitt eget barn och hennes hälsa.
Jag handlade lever, stekte och serverade. Det var ingen hit. Barn är som bekant genuint ärliga och således borde deras respons på ny mat hanteras som inget annat än kall fakta. Hennes kräkreflexer talade för sig själva när levern passerade läpparna och var på väg ner i matstrupen. ”Inte en leverbit till har tydligen gått i arv” hann jag tänka när levern kom flygandes över bordet. Jag vill ju inte vara en sämre pappa än att jag äter det samma jag serverar mitt barn, så med viss tvekan tryckte jag i mig ett par bitar och försökte hålla god min. Det var inte lätt, det var inte gott. Även om jag skulle kunna stå ut med smaken med tanke på näringsvärdet vill jag inte äta något som smakar illa. Jag vill njuta av all mat.
Jag har hört att det finns människor med en genetisk mutation som gör att deras smaklökar uppskattar vanlig stekt lever. Det är inte en stor skara men kanske tillhör du en av dessa få förunnade som kan njuta av lever som den är. Grattis i så fall. Om du däremot får kväljningar bara av tanken på att äta lever så behöver du inte misströsta. Det finns en maträtt som knäckt koden och möjliggör för dig, mig och våra barn att kunna ta del av allt bra lever för med sig utan att vi behöver träna våra kräkreflexer en sekund. Det finns en leverrätt som smakar gott och den stavas leverpastej.
När Linnea så tydligt visade att lever inte var hennes grej och när jag uppenbarligen inte ändrat mina smakpreferenser sedan årskurs 5 stod det klart att jag behövde finna en annan väg. Leverpastej var något jag kom att tänka på, denna gång med positiva minnen som följd. Min heliga ed som barn innefattade lever lagad som den är och inte diverse blandningar som t.ex. leverpastej. Jag kommer mycket väl ihåg många av de hundratals leverpastejsmörgåsar jag åt som barn. Tyvärr innehåller dagens köpepastejer många, för mig, tveksamma ingredienser som majsstärkelse, socker, mjöl, margarin m.m. Jag gjorde ett försök att hitta ett skapligt alternativ i mina närbutiker, men utan att lyckas (jag tar tacksamt emot tips om du vet någon leverpastej som är ren och fri från skräp).
Att köpa leverpastej var således uteslutet och då återstod bara att göra sin egen, något som till en början kändes helt övermäktigt. Google avslöjade att det skulle till vattenbad och grejer för att få till en bra pastej så det tog lite tid innan vi kom till skott. Men en regnig dag på besök hos goda vänner bestämde vi oss för att göra ett försök. Gissa om jag blev förvånad över hur enkelt det var och hur gott det smakade. Egengjord leverpastej är verkligen ingen avancerad rätt att tillaga och möjligheterna att variera smaken på pastejen är oändliga, så du har ingenting att förlora på att göra ett eget försök. På köpet får du alltså i dig mängder av nyttigheter som järn, vitamin A och folsyra.
Sedan den första tillverkningen av leverpastej har det blivit många fler och idag äter vi pastej 1-2 dagar/vecka här hemma. Både jag och Linnea njuter av varje tugga och som förälder känner jag mig trygg i att hon får i sig gott om naturligt järn utan massa tillsatser och andra tveksamma ingredienser.
Gör din egen pastej.
Du behöver:
500 gram lever (t.ex. nöt, svin eller kyckling).
500 gram fläskfärs (alternativt späck eller fläsk).
1 gul lök.
2 ägg.
3 dl grädde (alternativt kokosmjölk).
3 msk smör.
1 tsk salt (kan uteslutas om man gör pastej till små barn).
2 krm vitpeppar.
Valfri smaksättare (t.ex. 3 st ansjovisfiléer eller några skivor bacon).
Så här gör du:
Sätt ugnen på 175 grader.
Fyll en långpanna med varmt vatten ca 2-3 cm och sätt in längst ner i ugnen.
Skär levern i bitar och mixa i en matberedare tillsammans med fläskfärsen (mixa rejält så att allt finfördelas och blandas ihop).
Hacka och bryn löken i smör.
Häll i löken och övriga ingredienser i matberedaren och mixa allting en gång till.
Häll smeten i en smord form och täck med folie.
Grädda i ca 1-1,5 tim eller till en innertemperatur av 75 grader.
Ta ut leverpastejen och låt den kallna.
Fördela lagom stora portioner och frys in till senare.
Klart!
Bara naturliga råvaror!
Självklart är det viktigt att använda så bra råvaror som möjligt. Leta efter ekologiska produkter i butiken eller kontakta en lokal bonde för att få tag i så bra lever och färs som möjligt. Gör vad du kan för att finna det bästa möjliga, men stressa inte för mycket om du inte hittar perfekta råvaror. Se istället till att tillagningen verkligen blir av.
Tack för att du läste och lycka till med leverpastejen.
Hösten är här på allvar och med den kan det kännas som att förkylningarna avlöser varandra. Om du äter en Primal kost, fylld med vitaminer, mineraler och antioxidanter, ger du din kropp en bra grund att bygga sitt immunförsvar på. Om du även ser till att prioritera sömn och rörelse har du goda chanser att klara dig undan förkylningar.
Även den mest hälsosamma kan råka ut för en förkylning då och då, särskilt om hösten. Om du har en pågående förkylning, känner att en nalkas eller bara vill boosta kroppen lite extra så tipsar jag om en klassisk huskur med ingefära och citron. Varm dryck bryggd på dessa två ingredienser är inte bara lent för halsen utan kan även förkorta eller till och med motverka förkylningar. I tillägg smakar det gott så du har inget att förlora.
Du behöver:
2 ekologiska citroner.
Ca 100 gram ingefära (eller mer om du tolererar den kraftiga smaken).
2 liter vatten.
Så här gör du:
Häll upp vattnet i en kastrull.
Riv zest från de två citronerna och lägg i vattnet.
Skala ingefäran och skär den i bitar som läggs i vattnet.
Koka upp vattnet med ingefära och zest och flytta sedan kastrullen från plattan.
Pressa saften från de två citronerna ner i kastrullen
Låt dra i ca 15 minuter.
Drick varmt eller häll på flaska och förvara i kylskåp för senare användning.
Fisk är ett livsmedel som i princip alltid hamnar högt upp på listan av nyttiga saker att äta. Visst finns det aspekter som tungmetaller, odlingsmetoder och ej hållbart fiske att ta hänsyn till när man väljer fisk, men utifrån näringsvärde är det väldigt bra mat.
Vi äter mycket fisk hemma, men det blir inte så stor variation och därmed ganska trist. Lax i ugn med blomkål eller kokt torsk med broccolimos är två stående rätter som vi lagar. Helt okej men ingen kulinarisk upplevelse direkt. Jag vill att vardagsmaten ska vara enkel att laga och smaka gott, så därför blev jag glad när jag kom i kontakt med ett recept på fiskbiffar (i barnmatsboken) som jag sedan modifierat lite. Lättlagat och väldigt gott. Här kommer receptet så du också kan ge det en chans.
Lycka till!
Det här behöver du (beräknat för 4 personer):
100 gram laxfilé (vildfångad och MSC-märkt)
100 gram torskfilé (vildfångad och MSC-märkt)
1 lök
2 msk sötpotatis eller morot
1 ägg
1 vitlöksklyfta
1 näve persilja (efter tycke och smak)
Salt
Vitpeppar
Smör till stekning
Så här gör du:
Mixa allt utom fisken och smöret i en matberedare.
Häll blandningen i en skål och mixa nu fisken på samma sätt.
Blanda ihop allt till en smet.
Platta ut smeten i små biffar och stek sedan i smör, ca 5 minuter per sida på låg värme.
Servera med valfritt tillbehör, t.ex. rostade rotfrukter.
