Jag vill att maten jag äter ska vara god och samtidigt innehålla näring som är bra för mig. Dessa önskemål uppfylls automatiskt när jag håller mig till en kosthållning som utgår från Primala principer. En Primal kosthållning för även med sig ett minskat sötsug, eftersom blodsockret inte behöver åka berg- och dalbana när man mest äter en stor andel nyttiga fetter, protein från animaliska produkter och kolhydrater från grönsaker, frukt och bär. Ibland vill jag dock äta någonting som inte kan räknas in i ”nödvändig mat” utan snarare hamnar i fika-kategorin. Ibland vill jag äta något bara för att det är gott.
Tidigare när jag åt mejeriprodukter föll alltid mitt val på bär med grädde, vilket smakmässigt kan mäta sig med vilken bakelse som helst utan att innehålla massa tok. Numera när mitt intag av mejeriprodukter är högst begränsat (undantaget smör) har jag hittat en ny favorit. Det är ett klassiskt bakverk som väcker liv i minnen från barndomen då mormor lastade fram högvis av denna delikatess så fort det var dags för fika. I dagens recept är ingredienserna något annorlunda än då mormor bakade, men smaken är nog så bra. Säg hej till den moderna kokostoppen!
För att tillreda detta fantastiska bakverk behöver du:
200 gram riven kokos.
2-3 ägg (beror lite på äggens storlek).
50 gram smör.
1 kryddmått vaniljpulver.
3 teskedar honung (valfritt).
Så här gör du:
Sätt ugnen på 180 grader.
Smält smöret i en kastrull.
Blanda ägg, kokos, vaniljpulver och eventuellt honung i en bunke.
Häll över smöret i bunken och rör om till en smet.
Klicka ut toppar på en plåt med bakplåtspapper.
Grädda i ca 10-12 minuter tills topparna fått lite färg.
Nu är det bara att duka för fika och avnjuta de små godbitarna med måtta. Även om varje ingrediens faller inom kategorin Primal/paleo och enskilt kan uppvisa en hel del hälsofördelar, är det inte helt naturligt att blanda dem till en smet och grädda. Tugga därför sakta och njut av varje bit, men sluka inte hela plåten på en gång.
Självcentrerade, oempatiska översittare är det inte många av oss som gillar något vidare. Generösa, altruistiska och hjälpsamma personer får däremot vänner som ett resultat av vad de ger till andra. Tyvärr är det många människor i den sistnämnda kategorin som missar att ge till den viktigaste personen av alla, nämligen sig själv. Risken är att de i förlängningen inte längre orkar finnas där för andra.
Vi känner alla någon med en personlighet som fullkomligt strålar av hjälpsamhet. Det finns ingenting som personen inte skulle ställa upp på så länge det för något gott med sig för andra. Dessa människor är fantastiska och det är säkert många som återfinns i yrken vars bas bygger på att ta hand om andra, t.ex. lärare, vårdpersonal och socialarbetare. De är härliga att vara tillsammans med så länge de har energi kvar för att ge. Dessvärre känner vi alla även någon som inte längre orkar. Det är inte lika upplyftande.
Även om vissa har mer altruistiska drag än andra så befinner sig många av oss i relationer som innebär att vi ger för att andra ska må bra. Det kan handla om familjerelationer som att en förälder ger till sina barn och vise versa, yrkesrelationer, kärleksrelationer m.m. Alla relationer handlar egentligen om att ge och få så att någon slags balans råder.
Jag tror att grunden för att kunna ge och hjälpa andra ligger i att må bra själv. Det kanske inte låter som något annat än självklart och borde inte vara så heller. Verkligheten visar dock att det inte alltid är så lätt att hinna med sig själv när många omkring behöver hjälp. Livet för med sig både väntade och oväntade saker och situationer, vilket även gäller hur mycket vi behöver ge av oss själva och hjälpa andra.
Några exempel på livssituationer som kräver att du ger mycket av dig själv
Nyblivenförälder
Oavsett hur fantastiskt det är med en ny familjemedlem så vet alla föräldrar att kraven som ställs på ens förmåga för att tillgodose den lilles behov ibland kan kännas omänskliga.
En sjuk familjemedlem
När en familjemedlem blir sjuk vänds allt i livet upp och ner. Behovet hos den sjuke kanske ökar drastiskt och familjen gör allt i sin makt för att hjälpa.
Nytt uppdrag på jobbet
Ett till synes mindre allvarligt men nog så vanligt exempel är när ett nytt uppdrag på jobbet ställer höga krav på personalen. En lyckad utgång bygger på att medarbetarna vänder ut och in på sig själva för att hjälpa kunderna.
Dessa är några exempel på situationer i livet då det är lätt att glömma bort sig själv i strävan att hjälpa andra. Det kan vara lätt att hamna i ett tänk som lyder ungefär såhär:
”Behovet av hjälp hos andra är så mycket större än mitt eget behov att vårda kroppen och knoppen. Det får vänta tills allt lugnat sig lite”. Det är dock precis i dessa stunder som vi behöver tänka på oss själva först. När andra behöver dig som mest är det viktigast att att du hjälper dig själv först.
Hjälp dig själv först
Vi har alla hört att en vuxen ska sätta på syrgasmasken på sig själv innan vederbörande hjälper barn vid en flygolycka. Utan syre i lungorna är nämligen alla vuxna oförmögna att hjälpa ett barn. Liknande gäller för poliser och brandmän som får lära sig att alltid se till att säkra sig själva innan de hjälper andra. Att först se om sitt eget hus innan man hjälper andra är många gånger en utmärkt strategi vid extraordinära situationer likt ovan nämnda samt i det dagliga livet.
Jag föreslår inte att du ska bli en fullblodsegoist eller sträva efter att utveckla egenskaper likt tidigare beskrivna översittare. Vad jag föreslår är betydligt mänskligare och handlar om att du bör tillgodose dina grundläggande behov först, innan du hjälper andra.
Om du ser till att lägga en stabil grund för din egen hälsa genom att äta bra, röra på dig och sova gott så har du visserligen prioriterat dig själv, men även skapat goda förutsättningar för att kunna finnas där för andra. Om du i tillägg ser till att finna tid för aktiviteter som fyller ditt hjärta med glädje så kommer du automatisk bli mer hjälpsam mot andra.
Om du som småbarnsförälder däremot alltid väljer att trycka ett skrovmål på vägen hem från jobbet med argumentet att du vill hinna leka med dina barn, är risken stor att du på sikt är för trött för att leka alls. Om du ständigt skippar veckans friskvårdstimme på jobbet för att du måste finnas tillgänglig för andra, riskerar du snart att få läsa kort i sjuksängen med önskningar om att du ska krya på dig. Om du alltid sover för lite för att hinna med att hjälpa alla omkring dig kanske du snart måste sova större delen av dygnet när väggen uppenbarat sig och fört med sig en lång sjukskrivning.
Kanske lite väl tvistat, men faktum är att vi blir rätt kassa på att hjälpa andra om den egna fysiken och det egna psyket är ur balans. Prioritera dig själv i första rummet så kommer du göra mycket gott, även för de runtomkring dig.
Det är ok att säga nej
För att få till tid för dig själv kanske du behöver säga nej till andra som ber om din hjälp. Det är absolut ok men kanske inte helt enkelt. Om du har svårt att säga nej till någon som frågar kan du be om betänketid och säga att du återkommer senare. Då köper du dig lite tid att fundera på om det är något du verkligen vill säga ja till eller något du gör bäst i att avstå. Om du landar i det senare så återkopplar du bara till personen som frågat med ett nej. Människor som är vana med att du alltid säger ja kommer kanske att bli förvånade, men de kommer att förstå.
Tack för att du läste. Ta hand om dig själv och andra!
Om du inspirerades av förra veckans inlägg om egen surkål och gjorde dig en egen laddning är det bara att gratulera. Nu har du en fantastisk tillgång till goda bakterier att förse din mage och tarm med. Dessa goda bakterier kallas som bekant för probiotika och förhoppningsvis utgör de en majoritet av mikrobiomet i din mag-tarmkanal.
Goda bakterier är alltså viktigt och så är även deras föda. Bakterier behöver nämligen också äta och det verkar som att de goda bakterierna, till skillnad från de onda, mår extra bra av så kallad prebiotika.
Prebiotika är fibrer som inte bryts ner av matsmältningssystemet, utan de når tarmen i intakt form. Fibrerna konsumeras sedan av de goda bakterierna vilket stimulerar deras tillväxt. Förutsatt att du har en bra uppsättning med probiotika i mag-tarmkanalen kan du alltså göda dessa med prebiotika och på så sätt stimulera ett ännu bättre förhållande mellan de goda och onda bakterierna.
Probiotika hit och prebiotika dit kan allt låta komplicerat, men så är det inte. För att få i sig lite prebiotika behöver man faktiskt bara äta en grön banan då och då, eller varför inte öka intaget av lök eller sparris. Till och med godsaker som mörk choklad (minst 70 %) och äkta honung ingår i de livsmedel som innehåller fibrer som de goda probiotiska bakterierna kan mumsa på.
När du väl korkat upp din surkål och börjat tillföra goda bakterier till din mage kan det alltså vara läge att tillföra en del livsmedel med prebiotisk effekt i dina måltider. Observera att personer med IBS eller bakterieöverväxt i tunntarmen (SIBO) kan reagera negativt på livsmedel med prebiotika. Konsultera i så fall en kostrådgivare eller näringsterapeut för ett individuellt utformat kostupplägg.
Vid det här laget har du kanske uppmärksammat att magen och tarmen har en otroligt stor betydelse för vår hälsa. Det är sedan länge känt att ca 70 % av vårt immunförsvar sitter i mag-tarmkanalen vilket i sig indikerar att en hälsosam sådan är av högsta vikt. På senare tid har forskarna även kunnat visa att bakterierna i mag-tarmkanalen har ett finger med i det mesta som händer i kroppen, allt från att reglera ämnesomsättningen till att påverka tillväxten av hjärnceller. Det är numera även klarlagt att det finns en direkt koppling mellan magen och hjärnan där magen står för majoriteten av all kommunikation som sker. Vidare är det bevisat att en porös, så kallad läckande tarm, lägger grunden för en mängd autoimmuna sjukdomar och besvär. Mag-tarmkanalen och dess hälsa spelar alltså en central roll för ditt välmående och du bör göra ditt yttersta för att upprätthålla en god sådan.
Det finns en mängd livsstilsåtgärder som kan förbättra mag-tarmhälsan, allt från stressreducering och motion till sömnkvalitet och förbättrad kost. Idag tänkte jag tipsa om ett livsmedel du kan implementera i din kost och med små medel förbättra magens hälsostatus radikalt.
Innan vi går in på det specifika livsmedlet så vill jag poängtera att det inte finns något enskilt livsmedel i världen som kan väga upp en usel kost bestående av raffinerat socker, gluten och processad mat. Det är viktigt att det finns en sund grundstomme för att enskilda superlivsmedel ska kunna göra underverk. En kost som lägger en bra grund för mag-tarmhälsa är den som utgår från paleo/primala principer. Det innebär att du äter naturlig, näringstät och giftfri mat som anpassas efter personliga förutsättningar, syften och mål. Om du har grundstommen på plats kan du bygga på med t.ex. benbuljong som läker en läckande tarm samt syrade grönsaker som är rika på probiotika.
Probiotika är ett samlingsnamn för goda bakterier som är ett måste för en god mag-tarmhälsa. Det finns bra syrade grönsaker att köpa, även om de kan vara svåra att hitta i din lokala butik. Om du vill köpa dina syrade grönsaker ska du sikta på varianter som är ekologiska och opastöriserade. Dessa hittar du i kyldisken till skillnad från de flesta pastöriserade som står i varma hyllor och inte är lika goda för magen.
DIY
Om du vill göra dina egna syrade grönsaker är surkål bra att börja med. Om du följer nedanstående råd bör du ha en probiotisk bomb klar inom ca 3 veckor.
Det finns en mängd recept på surkål att googla sig till. De flesta innehåller ungefär detsamma, nämligen kål, salt och eventuellt någon krydda som t.ex. kummin. Dock finns det olika idéer om man ska använda vassle eller inte för att få igång fermenteringen. Jag har ännu bara provat att syra utan vassle så det är den metoden jag beskriver nedan.
Du behöver
En lufttät och noggrant rengjord glasburk med lock.
Ekologisk vitkål.
Havssalt utan jod (ca 20-30 gram salt för varje kilo riven vitkål).
Nu kvarstår att vänta i 3 veckor.
Beredning
Riv av ett par hela vitkålsblad att använda som ”lock” senare.
Riv vitkålen med rivjärn, strimla med osthyvel alternativt skär fint.
Väg den strimlade/rivna vitkålen för att beräkna saltmängden (20-30 gram salt/kilo).
Lägg vitkålen i en rejäl bunke och tillsätt saltet.
Nu ska du pressa ur vätskan från vitkålen genom att krama vitkålen med händerna eller stöta med lämpligt verktyg. Observera att vätskan ska bevaras i bunken tillsammans med vitkålen. Om du gör på stora mängder vitkål kan du behöva pressa lite i taget. Var tålmodig och ge dig inte förrän all vätska pressats ur vitkålen.
Lägg över vitkålen och vätskan i din glasburk och pressa ner med händerna. Tryck ner ordentligt så att all vitkål är täckt med vätska. Lämna ett par centimeter med luft längst upp i burken så att det finns utrymme för vitkålen att fermentera (jäsa).
Avsluta med att ta ett helt vitkålsblad (sköljt och rengjort) och lägg som ett lock över den nerpressade rivna vitkålen.
Stäng burken och låt stå mörkt i rumstemperatur under ca 2-3 veckor. Det går att äta surkålen redan efter 3-4 dagar men vänta gärna längre för att fermenteringen ska få riktigt med tid på sig, helst 2-3 veckor.
Öppna och stäng locket snabbt en gång per dag de första dagarna för att släppa på trycket som bildas under fermenteringen.
Om du har tillgång till en matkällare eller skafferi som håller en temperatur på ca 16 grader kan du flytta burken dit efter 2-3 dagar i rumstemperatur. Det är inte nödvändigt för att det ska bli bra, men min upplevelse är att det blir lite godare om burken står lagom varmt under fermenteringen. Har du inte tillgång till ett sådant utrymme så kör du bara på rumstemperatur under hela fermenteringen.
Efter 2-3 veckor (eller så länge du orkat vänta) ställer du burken i kylen.
Ät lite surkål varje dag för att mata din mage med hemmagjord probiotika.
För en tid sedan frågade en god vän till mig om jag hade funderat på vad jag ”vill göra mer av” samt ”vad jag vill göra mindre av” i mitt liv för att lättare nå mina mål? Jag svarade spontant utan att reflektera eller intellektualisera särskilt mycket över vad jag sa. Mina svar då var följande: Jag vill äta mindre mejerier och jag vill planera min dag mer.
En förändring kräver som bekant att man börjar eller slutar med något. All annan strategi gör att läget som är kommer att bestå. Det kan dock vara tufft att sluta med saker helt och hållet eller börja med nya vanor från scratch. Därför tycker jag att ovan nämnda frågor är värda att fundera på med jämna mellanrum. De är enkla i sig men kan ha en kraftig effekt och möjligen hjälpa dig att få till en förändring som du längtar efter.
Det är nämligen viktigt att komma ihåg att kriterierna för förändring (börja eller sluta med något) inte betyder att det måste innebära helt nya vanor. Om man utgår från de aktiviteter som man redan gör och väljer att göra mer eller mindre av dessa har man också börjat eller slutat med något. Ta mitt exempel med mejerier. Om jag äter 10 ostskivor per dag så kan jag göra mindre av detta och äta 5 ostskivor per dag. Då har jag slutat att äta 5 ostskivor och således fått till en förändring.
Du kan ta vilken aktivitet som helst i ditt liv som du tycker är bra och göra mer av den så har du automatiskt förändrat något. Om du t.ex. har matlåda med dig till jobbet 2 dagar per vecka kan du börja med att ta matlåda 3 dagar (göra mer av). Om du dricker två burkar läst per vecka kan du sluta med en burk (göra mindre av) och därmed skapa en förändring som kan leda till bättre hälsa.
Mer tid i naturen, mindre tid inomhus.
Personligen tycker jag att dessa frågor är så viktiga att fundera på att jag har implementerat dem i min dagliga rutin av reflekterande. Varje kväll lägger jag ca tre minuter på att reflektera över dagen. Vad har varit bra? Vad är jag tacksam över? Vad vill jag göra mer av? Vad vill jag göra mindre av? Precis som när jag svarade min vän låter jag intuitionen leda mig och pressar inte fram några svar. Jag tror att det är viktigt med reflektion och upplever att dessa nya frågor hjälper mig att fatta bättre beslut angående vilka aktiviteter jag lägger min tid på.
Vad vill du göra mer av i ditt liv? Vad vill du göra mindre av? Kanske kan det vara värt att fundera på dessa frågor för att se om du kan göra en förändring mot det bättre enbart genom att ändra omfattningen på aktiviteterna du redan gör.
Jag har många och starka åsikter om vad som är hälsosamt och använder den här bloggen för att förmedla mina ståndpunkter. I en modern värld där en stor del av det som omger oss är ohälsosamt kan det vara lätt att tänka på allt som INTE är bra. Det finns så otroligt mycket jag tycker är dåligt (inte bara hälsorelaterat) och det skulle vara lätt att skriva 100-tals blogginlägg om saker som jag inte håller med om eller ogillar. Det känns dock inte som en konstruktiv väg att gå. Varken vid skrivande av blogginlägg eller i livet.
Om jag väljer att skriva eller prata om vad jag inte vill göra eller vad jag inte tycker om så ger jag automatiskt energi till dessa ämnen. Jag tror att det är svårare att bli av med något dåligt, på ett privat och på ett globalt plan, om det tillförs energi. Det gäller oavsett om energin som tillförs är positivt eller negativt laddad. Vissa kallar det ”attraktionslagen” och andra att ”vi blir vad vi tänker och känner”. I grund och botten menar jag att det handlar om att vårt fokus hamnar på det vi tänker och känner oavsett om det är något vi anser är bra eller dåligt.
Vårt fokus styr sedan våra handlingar som i sin tur dikterar hur vårt liv ser ut. Jag tror att detta är en process där både vårt medvetna och omedvetna agerar i samklang för att uppfylla våra önskemål, alltså det vi har vårt fokus på. Ibland kan allt vi drömmer om uppfyllas i samma stund och ibland krävs det ett helt liv för att så ska ske. Det är inget mystiskt fenomen utan ett resultat av att vi agerar, medvetet och omedvetet, i linje med våra tankar och känslor.
För mig är det här ett andligt resonemang som inte behöver bekräftas vetenskapligt för att ha ett värde i mitt liv. Jag strävar efter att tänka på saker som jag är för och tycker om framför saker jag är emot och ogillar eftersom det känns meningsfullt i mitt liv och för att jag blir lyckligare. Det gäller även i mina relationer till andra människor, bekanta som obekanta. Istället för att beklaga mig över att andra människor gör fel ibland, enligt mitt sätt att se på något, försöker jag att tänka på det som är bra. Jag upplever att det går åt mycket mindre energi när jag inte behöver gå runt och tänka på samt bekymra mig över saker hos andra som stör mig. Det är en väldigt befriande känsla och en strategi som har förbättrat flera relationer i min omgivning.
Observera att jag är människa och ibland begår misstag vilket i detta sammanhang betyder att jag beklagar mig över något som är fel. Det är som sagt mänskligt och ibland kan klagande t.o.m. vara befriande. Om det däremot blir en stående rutin, ett livsperspektiv, ja då tror jag att det leder till ännu mer olycka i livet.
Om du lider av någon sjukdom eller hälsorelaterat problem tror jag att det finns mycket att vinna på att välja ett perspektiv som utgår från det som är bra, det som är friskt. Om du försöker att gå ner i vikt är det bättre att tänka på det som du redan gjort bra framför det som inte gått enligt planen. ”Yes, jag har gått ner två kilo” tillför energi till viktnedgång istället för: ”Skit, jag har inte gått ner 5 kilo som planerat” vilket tillför energi till stagnation.
Viktnedgång kanske är en banal sak i jämförelse med många allvarliga sjukdomar, men oavsett hur sjuk du är så finns något som är bra och friskt. Fokusera på det så kanske din resa mot ännu mer hälsa blir något lättare.
En liten disclaimer
Självklart kan det vara nödvändigt att säga ifrån ibland när man upplever att något är fel. Det jag delat med mig av ovan har ingenting med förtryck eller underkastelse att göra. Om någon t.ex. behandlar dig eller en medmänniska illa är det självklart att sätta ner foten och säga ifrån, även om det agerandet ”tillför energi” till något som är dåligt. Vidare går det inte att enbart tänka sig till sunda relationer eller en frisk kropp, utan en mängd faktorer är med och påverkar detta.
Däremot är jag övertygad om att en positiv inställning, inte bara gör saker lättare utan även för med sig mer av det goda.
Ledvärk, övervikt, trötthet, mag- tarmbesvär och eksem är några symptom som miljoner svenskar lider av. De kanske inte är livshotande i stunden men kan ställa till det ordentligt för individen och på sikt leda till att livet blir flera år kortare. Min upplevelse är att den traditionella vården dels behandlar dessa symptom med mediciner istället för att ta reda på vad som är den bakomliggande orsaken, samt ofta anser att det är normalt eftersom det är så vanligt bland befolkningen. Många människor lever därmed år ut och år in med symptom som de inte tror går att göra någonting åt, annat än att medicinera.
Detta är otroligt sorgligt och därför av högsta vikt att skilja på normalt och vanligt förekommande. Bara för att ett symptom är vanligt förekommande betyder det inte att det är ett normalt tillstånd. Tänk om vi skulle resonera så inom något annat område i livet, t.ex. bilar.
9 av 10 bilar av märket X rostar sönder inom 5 år efter tillverkning så du får också räkna med att din 4 år gamla X är rostig eftersom det är så vanligt. Trist för dig. Om du köpt 1 av 10 bilar som inte rostar får du anses ha tur och borde även köpa en trisslott. Naturligtvis skulle ingen acceptera att deras 4 år gamla bil är helt genomrostig även om det är vanligt förkommande bland den här modellen. Det är helt enkelt inte normalt att en 4 år gammal bil rostar så pass mycket, utan vi skulle genast ställa högre krav på att tillverkaren går till botten och finner orsaken till problemet.
Det samma borde gälla när vi upplever fysiska och psykiska symptom likt ovan nämnda och andra. Det finns inget normalt med ledvärk, övervikt, trötthet, mag- tarmbesvär och eksem. Det är snarare tecken på att något inte står rätt till och att det finns en underliggande orsak att åtgärda. Vi borde ställa minst lika höga krav på att våra kroppar ska fungera utan krångel och symptom som vi gör på våra nya bilar. Det finns ingen anledning att acceptera ohälsa och besvär bara för att de är vanligt förekommande. Istället bör vi försöka göra allt i vår makt för att ta reda på vad som orsakar våra symptom. Det kan betyda att vi själva utbildar oss och skaffar mer kunskap om området eller anlitar någon att hjälpa oss närmre en orsaksförklaring och därmed en lösning.
Kost- och livsstilsförändringar är inte en universallösning för alla världens problem, men oftast när det gäller symptom likt ovan nämnda och fler därtill. Det blir om möjligt ännu mer tragiskt att människor tvingas leva med besvär när vi vet att de skulle kunna hjälpas genom just kost- och livsstilsförändringar, om de fick rätt hjälp.
Om du besväras av symptom likt ovan nämnda är det viktigt att du förstår att du inte behöver må dåligt. Det finns hopp om förbättring bara du får rätt hjälp. Om du inte känner att din traditionella vårdgivare kan hjälpa dig längre, kan det vara värt att vända dig till någon med ett annat perspektiv. Det kan vara en kostrådgivare, näringsterapeut, funktionsmedicinare m.m. Hos dessa aktörer har du, till skillnad från en traditionell vårdgivare, möjlighet att ställa höga krav på tjänsterna du köper. Seriösa aktörer tjänar ingenting på att du inte ska bli hjälpt, utan tvärtom lever de på att just du förbättrar din hälsa genom att följa deras råd om bl.a. kost- och livsstilsförändringar.
Visst krävs det en del resurser för att på egen hand försöka bli hjälp inom ett område där den traditionella vården misslyckats, men förhoppningsvis är det ingenting jämfört med värdet av en hälsosam kropp och knopp.
I hälso- och kostrådskretsar är det vanligt att människor rekommenderas att lyssna på och känna in sina kroppar när de gör en kostomställning. Jag är inget undantag utan anser också att subjektiva upplevelser är minst lika viktiga som vetenskaplig fakta när människor går genom en kostomställning.
Om din kropp skriker till dig att den inte vill ha ägg (genom att visa symptom som inflammation, illamående, uppsvälld mage, utslag, m.m.) vore det en dum idé att fortsätta äta ägg bara för att det på pappret är ett näst intill optimalt livsmedel sett ur näringssynpunkt. Bara för att något är bra teoretiskt betyder det inte att det är bra för varje enskild individ och det finns ingen optimal diet som passar alla. Att lyssna på kroppen är därför en bra strategi vid kostomställningar, särskilt om det kombineras med ett strategiskt och objektivt mätande (t.ex. blodprover).
En annan aspekt av lyssna på kroppen som är mindre fysisk (men nog så viktig) handlar om att alltid försöka agera i linje med det som är rätt för just dig. Det här är något som jag funderat en del på senaste åren som ett resultat av att jag kom på mig själv göra nyttiga saker som jag inte gillade (hur nyttigt blir det då?). För några år sedan anmälde jag mig till en yogakurs för att jag ansåg att yoga är en viktig del i en hälsosam livsstil. Jag gick dit för att jag tänkte att det var något jag borde göra och inte för att det kändes rätt för mig. Istället för att längta efter nästa yogapass pressade jag mig själv och använde viljestyrka för att ta mig till kursen och genomföra passet. Jag checkade av yoga på min lista av hälsosamma saker att göra, men förmodligen resulterade mina ansträngningar i mer stress och ångest än den yogan eventuellt kunde lindra. Yoga som på pappret är en hälsosam aktivitet passade inte mig och hela min kropp skrek åt mig att sluta, men jag lyssnade inte. Till slut insåg jag hur tokigt mitt beteende var och valde att lägga yogan åt sidan för tillfället och istället använda tiden till cykling i skogen, en aktivitet som verkligen skänkte mig glädje i stunden och passade min kropp väl.
Jag tror att det ibland kan vara viktigt att ta till ett visst mått av envishet och tålamod för att ge nya aktiviteter en chans, särskilt om det mesta talar för att de i förlängningen kommer att leda till något positivt. Om jag t.ex. har diabetes så vore det dumt att inte äta en lågkolhydratkost bara för att det inte känns rätt i stunden. Vinsten en sådan kosthållning kommer att ha i längden övergår den ansträngning jag eventuellt känner inledningsvis. När det gäller livet som helhet tror jag dock att det är viktigt att lyssna på kroppen och känna efter om det man gör känns naturligt och roligt. Det är inte bara fysiska symptom som fungerar som vägvisare i livet utan även våra känslor hjälper oss att navigera rätt. Det gäller alla områden i livet.
Om inte jobbet känns naturligt och roligt så är det förmodligen inte rätt för dig. Om inte dina träningsrutiner känns naturliga och roliga så är de förmodligen inte rätt för dig. Om inte dina kompisrelationer känns naturliga och roliga så är de förmodligen inte rätt för dig. Resonemanget går att applicera på de flesta saker i livet och lösningen, när en motsättning mellan aktivitet och känsla uppstår, är alltid den samma. Lösningen är att göra en förändring genom att sluta och/eller börja med en sak. Om du känner att jobbet är fel för dig behöver du sluta (och förmodligen börja ett nytt). Om träningsrutinerna konstant resulterar i ett inre motstånd behöver du prova något annat osv…
Lösningen på problemet med motsättningar är väldigt enkel på papper men inte alltid i verkliga livet. Det är tufft att bryta sig loss från invanda aktiviteter även om de inte känns optimala. Rädslan för att misslyckaskan ta över och göra att vi stannar i något halvdant istället för att bryta loss och finna det som vi verkligen behöver. Det är tufft men ett absolut måste eftersom ingen mår bra av att leva ett liv som går emot det som är rätt för en själv.
När jag väl uppmärksammat att jag gjorde en del aktiviteter som jag inte gillade resulterade det i vissa förändringar. Den stora skillnaden är dock att jag idag känner efter ordentligt innan jag tar mig för nya aktiviteter. Istället för att göra det som allmänt är rätt och det som borde göras, försöker jag agera utifrån vad som kännsrätt för mig. Det fina men det här perspektivet är att det jobbar förebyggande. Istället för att efter en tid komma på att en aktivitet inte känns naturlig och rolig så undviker jag att ens hamna där genom att känna efter och lyssna på kroppen vad den verkligen vill göra. Jag ser fortfarande mig själv som en nybörjare när det gäller att låta känslorna styra mitt liv och det är inte sällan som jag faller in i gamla vanor och gör något bara för att jag borde. Förhoppningsvis kommer jag på mig själv i god tid innan den nya aktiviteten blivit en rutin som är svår att bryta.
Hur en process likt ovan nämnda ter sig för olika människor är naturligtvis individuellt och det är svårt att ge råd hur man börjar lyssna på kroppen och känslorna. Jag delar ändå med mig av ett väldigt enkelt knep som kan vara en utgångspunkt i de flesta situationer som du ställs inför. Knepet är att lyssna på dina ordval inför något. Säger du att du måste göra något eller säger du att du vill göra något? Om du säger, jag måste gå till jobbet, jag måste träna, jag måste besöka X, så agerar du förmodligen inte i linje med det som är rätt för dig. Om du däremot säger, jag vill gå till jobbet, jag vill träna, jag vill besöka X, så är chansen stor att du agerar på ett sätt som ligger i linje med det som är rätt för dig.
Vilken väg är rätt för dig?
Hälsa i allmänhet och optimerad hälsa i synnerhet bygger enligt mig på en respekt för att alla delar i livet påverkar oss. Det spelar ingen roll hur bra en kosthållning ser ut eller om sömnrutinerna är perfekt utformade om vi inte också lever ett liv som går i linje med våra inre värderingar och drömmar. För att nå dit tror jag att det är helt avgörande att vi börjar lyssna på kroppen och våra känslor och sedan agerar därefter.
Dagens rubriksättning syftar inte till att försöka generera fler träffar på Google genom att kapa en av världens mest googlade förkortningar. Även om du likt mig har dålig koll på datorspel har du förmodligen ändå hört talas om World of Warcraft vid något tillfälle. World of Warcraft eller WoW som det oftast förkortas är ett otroligt populärt spel med miljontals användare världen över. Jag har aldrig spelat WoW och kan inte uttala mig om det, men jag gissar att det tar mer tid än 12 minuter för att bli klar med det. 12 minuter är dock det enda som behövs för att bli klar med den WoW som jag vill förmedla information om i det här inlägget.
WoW står i denna kontext naturligtvis för Workout of the Week och som jag skrivit tidigare kan alla människor sätta av 12 minuter 2 gånger per vecka till träning. 12 minuter räcker långt om du är fokuserad när du genomför träningspasset.
Dagens väder är också värt ett WoW!
Om du genomför nedanstående pass en gång per vecka och tidigare nämnda pass en gång per vecka har du tränat effektivt i 24 minuter och involverat många av kroppens muskler.
Om utgångsläget är total inaktivitet kommer dessa 24 minuter att ha en fantastisk effekt på din hälsa. Även du som redan är aktiv kan så klart dra fördelar av ett träningsupplägg likt detta. Kanske kan du byta ut något av dina mer tidskrävande (och kanske mindre effektiva) träningspass mot ett på 12 minuter och därmed få 48 minuter över till annat du vill göra? Nog pladdrat, nu kör vi!
Värm upp i 1 minut genom att göra snabba men kontrollerade utfallssteg i 20 sekunder, dips i 20 sekunder samt rygglyft i 20 sekunder.
Därefter gör du två varv av dessa övningar.
Utfallssteg med vartannat ben under 2,5 min. Kontrollerad fart samt fot, knä och höft i linje med varandra.
Dips mot en stol eller i dipsställning under 1 min. Kontrollerad fart och med så lite vila som möjligt.
Rygglyft i 1,5 min. Ligg på mage med tårna i marken och armarna parallellt med benen. Lyft/sänk huvud, nacke och rygg kontrollerat.
Upprepa ett varv till.
Bra jobbat! Nu har du tränat totalt 11-12 minuter (beroende på tiden det tar att byta mellan övningarna) och kan gott unna dig lite annan form av WoW om det är din grej.
”En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet.”
Ungefär så lyder Parkinsons lag som myntats av North Parkinson i slutat av 1950-talet och huvudsakligen syftade till att beskriva hur ineffektiv administrationen är hos förvaltningar och företag. ”Lagen” går dock att applicera på många områden utöver ovan nämnda, även på ett personligt plan. Något jag har testat den senaste tiden.
Ibland kommer jag på mig själv när jag muttrar över att inte tiden räcker till för allt jag vill göra. Alla måsten tar så lång tid att jag inte har någon kvar för det som är roligt i livet. När detta – tycka synd om mig själv för att jag inte lever det liv jag vill – stadiet försvinner inser jag naturligtvis hur tokigt ett sådant resonemang är. Kloka människor har i alla tider påpekat det uppenbara för oss, nämligen att det inte finns några måsten (annat än att dö möjligen) samt att vi just nu har tid att göra det vi helst vill. Vidare har dessa upplysta personer, gurus och andliga ledare, berättat för de stora massorna att det handlar om att veta vad man verkligen vill och sedan välja att göra sådana aktiviteter. Det låter ju hur enkelt som helst och är förmodligen det, även om det inte alltid känns så.
När världen rusar på i ett omänskligt tempo, när definitionen av lycka är att äga så mycket som möjligt och när produktionskraven på en enskild individ övergår behovet hos kollektivet, är det inte konstigt att vissa av oss ibland känner en viss tveksamhet inför idén att ”alla har möjlighet att förverkliga sig själva”. Så känns det för mig ibland när jag famlar runt till synes i mörkret, letandes efter det perfekta livet.
Även om det känns så för mig ibland är jag ändå övertygad om min möjlighet att leva det liv jag vill leva. Om jag gör strategiska och smarta val som går i linje med det som resonerar väl i mitt hjärta har jag märkt att jag kommer närmre mitt eget självförverkligande. Översatt till klarspråk betyder det att jag försöker minska på aktiviteter som jag inte gillar och göra mer av det som jag gillar. För att jag ska ha mer tid att göra det jag gillar vill jag ibland bli mer effektiv och då kommer Parkinsons lag in som en utgångspunkt för att tjäna det syftet.
Jag har tidigare berättat att jag bara tränade 12 minuter av 60 avsatta när jag gick till gymmet. Det är ett ypperligt exempel på hur Parkinsons lag fungerar på ett personligt plan. Jag satte av 60 minuter för träning på gymmet och spenderade därmed exakt 60 minuter där. Att jag bara tränade 12 minuter betyder att 48 minuter gick åt till att hålla mig sysselsatt med annat än det som var riktiga avsikten. När detta fenomen blev uppenbart valde jag att byta strategi och investera i ett enkelt hemmagym. Idag kan jag träna utan att lägga massa tid på transporter och sysslor som inte leder mot de resultat jag vill ha.
Ett annat exempel när Parkinsons lag kan appliceras i mitt liv är när jag skriver. Om jag sätter upp en deadline för mig själv, låt säga att en text ska vara klar om 2 timmar, så tar det exakt så lång tid. Samma text tar således 4 timmar om det är vad jag avsätter. Det finns en brytpunkt då kvalitén kommer att bli lidande, men förmodligen krävs det mindre tid än förväntat för att nå den. Efter brytpunkten kommer inte mer tid att bidra till bättre kvalité utan enbart läggas på saker som ser ut att fylla ett syfte men inte gör det. Självklart måste det finnas lite hederligt sunt förnuft med i bilden då det inte går att sätta allt för snäva tidsramar och tro att saker löser sig automatiskt. Det behövs alltid engagemang, energi och ett tydligt fokus för att saker ska bli gjorda, men det blir mindre dötid om tidsramen tenderar att vara tajt tilltagen. Det är min uppfattning.
Ovan nämnda situationer är tillfällen då jag ”spar” tid genom en så enkel sak som att bestämma hur lång tid en uppgift får ta. Jag får alltså tid över att göra mer av det jag gillar. Vidare finns det naturligtvis fler saker jag kan göra för att spara tid under själva utförandet av uppgiften. Jag kan t.ex. undvika att multitaska.
Idag är det nämligen välkänt att människan inte är anpassad för att göra flera saker samtidigt. Även om ”egenskapen” att kunna hålla många bollar i luften fortfarande värdesätts i vissa sammanhang är det inget tvivel om att vi fungerar bäst när fokus ligger på en sak i taget. Vi kan inte hålla fokus på två eller flera uppgifter samtidigt, utan hjärnan hoppar då mellan dem vilket resulterar i att vi tappar fart och koncentration. Även om vi kanske ser smarta ut när vi skriver ett mail samtidigt som vi pratar i telefonen och chattar på FB så blir vi faktiskt lite sämre av multitasking.¹
Att göra flera saker samtidigt i en given stund (multitasking) är inte samma sak som att hålla på med många olika saker men bara en i taget. Det som kallas multitasking innebär att vi försöker överlista hjärnans oförmåga att fokusera på mer än en sak i taget, vilket alltid är dömt att misslyckas. Att hålla på med flera saker men bara en åt gången kan t.ex. innebära att vi har flera böcker på nattduksbordet men bara läser lite i en i taget. Det kan betyda att vi har flera affärsidéer på gång som vi jobbar på lite om vartannat. Det kan betyda att vi renoverar i flera rum samtidigt men lite då och då. Det kan betyda vad som helst egentligen, saker som vi växlar vår uppmärksamhet mellan.
Jag har inte tittat på vad forskningen säger om detta utan resonerar bara utifrån egna upplevelser. Vad jag vet finns det ingenting som står i konflikt med hur våra hjärnor är uppbyggda när det gäller att ha olika saker att göra men bara en åt gången och för många är det säkert inget problem. Personligen har jag dock noterat att ju fler parallella projekt jag har i mitt liv desto mindre får jag gjort. Även om jag känner mig lika upptagen så får jag mindre gjort om jag har flera saker på gång än om jag bara fokuserar på en.
Låt mig ta exemplet med flera böcker för att förtydliga vad jag menar. Om jag läser en bok i taget kan vi säga att det tar mig 3 timmar att läsa klart bok nummer 1. Jag går vidare och läser bok nummer 2 och 3 på respektive 4 och 5 timmar. Totalt har jag läst tre böcker på 12 timmar. Jag finner mig dock ofta i en situation där jag läser tre böcker samtidigt, alltså varvar mellan dem lite då och då. Vad jag lagt märke till är att det tar evigheter att läsa ut de tre böckerna, betydligt längre än totalt 12 timmar, och ofta hinner jag börja med en ny bok innan jag ens läst ut någon av dem. Det går alltså åt mer tid när jag växlar mellan flera samtidigt kontra att läsa en i taget. Således blir det mindre tid kvar till andra saker jag vill göra.
Ibland kan det finnas en medveten tanke med att jag läser flera böcker samtidigt. De kan behandla samma ämne jag vill få en bred bild av, men oftast finns det ingen bra anledning till att jag börjar på något nytt. Om en bok är värdelös och tråkar ut mig är det självklart en dum idé att fortsätta läsa, men så är sällan fallet. När jag reflekterar över detta kan jag inte komma till någon annan slutsats än att min strategi, att läsa fler böcker samtidigt, stjäl värdefull tid från mig. Tid som jag skulle kunna använda till annat jag gillar att göra. Jag prövar numera en ny strategi som innebär att jag läser en bok i taget och upplever att jag faktiskt läser mer på mindre tid.
På väg mot självförverkligande.
En viktig poäng som jag känner ett behov av att påpeka är att allting inte behöver vara så effektivt. Självklart kan det finnas ett värde i att låta saker ta mycket tid ibland. Däremot är det nyttigt för mig att reflektera över hur och varför jag använder min tid på ett visst sätt, särskilt när jag upplever att det inte blir någon kvar till saker jag verkligen vill göra. Saker som skapar mening i livet och leder mig lite närmre det där självförverkligandet. När det gäller vår hälsa så är sanningen att den inte kan optimeras genom kost och livsstilsvanor om vi inte också gör allt som står i vår makt för att fylla livet med aktiviteter vi verkligen vill göra.
Hur ser det ut för dig i ditt liv? Kan du se situationer då du ”fyller ut tiden” à la Parkinsons lag? Vad behöver du göra för att sluta multitaska? När tjänar du på att fokusera på en sak i taget?
Svara inte mig, utan fundera själv på dessa frågor om du upplever att tiden inte räcker till det du verkligen vill göra.
