Bara för att det är gott.

Jag vill att maten jag äter ska vara god och samtidigt innehålla näring som är bra för mig. Dessa önskemål uppfylls automatiskt när jag håller mig till en kosthållning som utgår från Primala principer. En Primal kosthållning för även med sig ett minskat sötsug, eftersom blodsockret inte behöver åka berg- och dalbana när man mest äter en stor andel nyttiga fetter, protein från animaliska produkter och kolhydrater från grönsaker, frukt och bär. Ibland vill jag dock äta någonting som inte kan räknas in i ”nödvändig mat” utan snarare hamnar i fika-kategorin. Ibland vill jag äta något bara för att det är gott.

Tidigare när jag åt mejeriprodukter föll alltid mitt val på bär med grädde, vilket smakmässigt kan mäta sig med vilken bakelse som helst utan att innehålla massa tok. Numera när mitt intag av mejeriprodukter är högst begränsat (undantaget smör) har jag hittat en ny favorit. Det är ett klassiskt bakverk som väcker liv i minnen från barndomen då mormor lastade fram högvis av denna delikatess så fort det var dags för fika. I dagens recept är ingredienserna något annorlunda än då mormor bakade, men smaken är nog så bra. Säg hej till den moderna kokostoppen!

För att tillreda detta fantastiska bakverk behöver du:

• 200 gram riven kokos.
• 2-3 ägg (beror lite på äggens storlek).
• 50 gram smör.
• 1 kryddmått vaniljpulver.
• 3 teskedar honung (valfritt).

Så här gör du:

• Sätt ugnen på 180 grader.
• Smält smöret i en kastrull.
• Blanda ägg, kokos, vaniljpulver och eventuellt honung i en bunke.
• Häll över smöret i bunken och rör om till en smet.
• Klicka ut toppar på en plåt med bakplåtspapper.
• Grädda i ca 10-12 minuter tills topparna fått lite färg.

Nu är det bara att duka för fika och avnjuta de små godbitarna med måtta. Även om varje ingrediens faller inom kategorin Primal/paleo och enskilt kan uppvisa en hel del hälsofördelar, är det inte helt naturligt att blanda dem till en smet och grädda. Tugga därför sakta och njut av varje bit, men sluka inte hela plåten på en gång.

Ha det bra!

Det här inlägget är skrivet av Håkan Eriksson.